Fortsätt till huvudinnehåll

Smilla och Gunilla hittar julgranar

Idag på vår promenad hittade vi säkert 100 granar som bara låg på en gräsmatta, alldeles ensamma. Inte en människa i sikte.
Rätt konstigt. Det måste ju vara rätt mycket pengar som bara låg där i gräset och skräpade.

hur många som helst!

man passar ju på att lukta när de ändå bara ligger där

kollar om det kommer fler....

jag gillar den här
Imorse träffade vi en katt.
Smilla älskar ju katter, och den här katten verkade rätt hund-vänligt inställd, så Smilla fick lukta lite på den. Sen ville hon gärna leka, men katten tyckte det räckte med närhet och hoppade upp en bit i ett träd.

Otroligt sött att se hur glad Smilla blir när hon träffar en katt!

Sen hittade jag det här i tidningen, och blev lite illamående:

uppsittarkväll med bingolotto...asså näää, ta bort!
På jobbet får vi massa godis. Varje gång man går in i personalrummet står den där, korgen, och bara väntar på att bli uppäten. Och så tar man en. Och så en till. Och en till. Och så tänker man, "näää jäklars, jag skulle aldrig ha börjat".
Men då är det försent.

men ge oss frukt och ost och vin istället!

den röda asken innehåller skumtomtar. bläääää.
Bättre att äta riktig mat tillsammans med sin son då, som dock för det mesta är mer intresserad av sin telefon än av sin mor.
hej son

och hej hund, du är iallfall inte intresserad av nån telefon
Idag har jag köpt de sista julklapparna. Alltså tog jag mig ner på stan i sådär 30 minuter. Sen stod jag inte ut. Folk är ju inte riktigt kloka! Springer omkring och är stressade, pratar i sina smartphones och handlar vilken skit som helst.
Ska nog bli eremit så småningom.
Nu går vi ut i skogen en sväng, hunden och jag! Hej!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tröst-shopping pga snorig näsa

De här tightsen kunde jag inte låta bli att köpa. Min son höll på dö när han såg dom. Kommer inte få sällskap av honom när jag har dom på mig.....jag tyckte de var precis lagom punkiga och roliga.Kan bero på att jag är en patetisk medelålders tant som var alldeles för seriös som tonåring och nu har drabbats av självförverkligande-feber. Nåja, de är snygga ändå :) I tisdags började det. Först började grannen borra ( det gör han typ varje dag och man vet inte varifrån det kommer ) och det är inte lite fin-borrning det rör sig om utan här borras det så man inte hör när telefonen ringer eller att man har radion på. Och ALLTID på morgonen. När jag väl vaknade på detta brutala sätt, märkte jag att jag hade jätte-ont i halsen. Nåja, masade mig iväg till yogan och tänkte att allt blir bättre av lite yoga (det blir det faktiskt!) men jaha, den var inställd. Har väl aldrig hänt tidigare. Suck. Dagen kändes tung. Sjunga var det inte heller läge för med den halsen. Tackade ja till två öppningspass...
4 kommentarer
Läs mer

Ett steg i taget

Såhär kan det kännas ibland Jag lär mig långsamt att ta ett litet steg i taget och inte springa och gömma mig, vilket jag annars ofta gör. Jag tänker att "det här kommer gå åt helvete, så jag tänker inte ens utsätta mig för det". Och sen är det inte så. Antingen går det inte åt helvete eller så är känslan av maktlöshet inte alls så farlig som jag tror innan. Idag hade jag tänkt springa och gömma mig, dvs stanna hemma och inte gå till ett ställe där jag visste att det kunde bli jobbigt. Men jag bestämde mig för att gå ändå. Jag kunde inte sova och fick hjärtklappning och torr mun, men det gick jättebra. Själva den jobbiga situationen blev inte jobbig alls. Jag tog det lugnt, försökte att bara vara mig själv och inte lägga mig i underläge eller förneka migsjälv. Nu är jag jättetrött men jag är glad att jag gjorde det här. Så nu är det bara att gå vidare. En sak blev jag inte klar över dock, men det spelar ingen roll. Ibland får jag bara ta ett steg tillbaka och betrakta helhets...
2 kommentarer
Läs mer