Fortsätt till huvudinnehåll

Dog blog rullar på....

Jag tänker verkligen på allvar att göra detta till en hundblogg.

Jag har ju haft tankar om att göra en mer professionell sångerskeblogg, men jag har liksom inte riktigt motivationen...tycker bara det känns lite småtöntigt.
"Titta på mig, jag är en så fantastisk och unik operasångerka, oj vad jag är dramatisk och ojsan jag ser fortfarande ganska ung ut fastän jag har hållit på i 158 år typ. Och jag kan röra mig också! Samtidigt som jag sjunger det svåraste som finns! Ge mig jobb ge mig jobb ge mig jobb! Och MASSA bekräftelse!"

Kanske elakt och cyniskt. Men jag är så trött på den där världen. Vill helst bara vara i fred, vara ute med älskade hunden, göra saker jag njuter av och som ger mig något, ha det lugnt.

Egentligen, så långt tillbaka jag kan minnas, har jag bara velat ha det lugnt och fridfullt omkring mig och inte sticka ut och vara annorlunda. Jag har alltid alltid alltid känt mig annorlunda, och har aldrig haft behov av att understryka detta ytterligare.

Knasigt att då välja att bli operasångerska, och dessutom ge sig in i det mest extrema facket och sjunga Brünnhilde, Elektra och gänget.

Märkligt.

Vem bestämmer vilka val jag ska göra i livet? Jag själv?

Och isåfall, varför? Varför väljer jag något som jag egentligen inte vill?
Eller, det klart en del av mig ville detta, men framför allt tror jag att jag inte vågade välja något annat, eftersom jag inte trodde att något "vanligare" skulle vara något värt.

För att jag tror att jag inte syns/finns/märks/får bekräftelse/blir älskad annars?
Kanske.
Men knäppt är det.

På tal om knäppt, jag har ju haft ont i halsen och känt mig låg och trött och energitömd hela veckan - i förrgår (eller igår var det kanske) fick jag mens.

Ni som inte vill läsa om mens kan ju sluta nu.
Ni andra, här kommer den spännande fortsättningen:
Vid min höga ålder, he-he, är mensen oregelbunden, så pass oregelbunden att jag trodde den hade lämnat mig för gott. Men icke! PANG sa det (nåja, kanske inte ändå, men typ) och blodet rann och rann. Och det gör det fortfarande.
Igår kände jag mig rätt pigg ändå och tänkte springa lite med Smilla, men det tänkte inte hon. Såhär löste hon situationen:

lägger mig lite

jag är glad men tycker nog inte vi ska springa

tror det luktar lite spännande i luften här...

kom och sitt bredvid mig

jag är ju så söt och snäll
...men springa kan vi göra en annan dag.

Nu ska vi gå ut, och sen ska jag gå på ett skivstångspass på Svea. Det var väldigt längesen, så det blir....spännande, kan vi kalla det.

Tjing och trevlig fredag!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Zombie Friday

Headache, runny nose and feeling like a zombie.
The last week hasn´t been too much fun, not only because of zombie mood.





Nice thing though:

I´ve been jogging with the dogs this week, which is kind of my own therapy against depression.
Knee feels (almost) fine, and I feel soooo much better after doing it.

Best therapy in the world, dogs and physical movement 💗💗

Right now, I´m relaxing in the sofa, listening to french pop music from the 1960s´.






Have a lovely friday!

Tussen gör sig hemmastadd

Vår nye familjemedlem Tussen har gjort sig riktigt hemmastadd på kort tid. Numera sover han lugnt i min säng tillsammans med Lisa hela nätterna, leker med sina små bollar, äter allt som kommer i hans väg samt springer till dörren för att hälsa när det ringer på. Det känns jättebra med honom!
Nu ska jag ta mig ut och kanske köra lite lätt träning trots snor. Sen är det Julfests-dax.

Saturday

When I write the word "Saturday" in english, I always think of the song "Come saturday morning", a song that I sort of grew up with:

Come Saturday morning
I'm goin' away with my friend
We'll Saturday-spend till the end of the day
Just I and my friend
We'll travel for miles in our Saturday smiles
And then we'll move on
But we will remember long after Saturday's gone
You know what the trouble is?
Trouble is that probably all the good things in life
Take place in no more than a minute
I mean all I did, I, I bet you
At the end of seventy years should you lose someone
You can sit down, you can figure the whole thing out
You spent nineteen years sleepin'
You spent five years goin' to the bathroom
You spent thirty-five years doin'
Some kinda work you absolutely hated
Spent seven thousand eight hundred and
Fifty-three minutes blinkin' your eyes
And added to that, you got that one minute of good things
Then one day you wonder whether you're minute…