Fortsätt till huvudinnehåll

Dog blog rullar på....

Jag tänker verkligen på allvar att göra detta till en hundblogg.

Jag har ju haft tankar om att göra en mer professionell sångerskeblogg, men jag har liksom inte riktigt motivationen...tycker bara det känns lite småtöntigt.
"Titta på mig, jag är en så fantastisk och unik operasångerka, oj vad jag är dramatisk och ojsan jag ser fortfarande ganska ung ut fastän jag har hållit på i 158 år typ. Och jag kan röra mig också! Samtidigt som jag sjunger det svåraste som finns! Ge mig jobb ge mig jobb ge mig jobb! Och MASSA bekräftelse!"

Kanske elakt och cyniskt. Men jag är så trött på den där världen. Vill helst bara vara i fred, vara ute med älskade hunden, göra saker jag njuter av och som ger mig något, ha det lugnt.

Egentligen, så långt tillbaka jag kan minnas, har jag bara velat ha det lugnt och fridfullt omkring mig och inte sticka ut och vara annorlunda. Jag har alltid alltid alltid känt mig annorlunda, och har aldrig haft behov av att understryka detta ytterligare.

Knasigt att då välja att bli operasångerska, och dessutom ge sig in i det mest extrema facket och sjunga Brünnhilde, Elektra och gänget.

Märkligt.

Vem bestämmer vilka val jag ska göra i livet? Jag själv?

Och isåfall, varför? Varför väljer jag något som jag egentligen inte vill?
Eller, det klart en del av mig ville detta, men framför allt tror jag att jag inte vågade välja något annat, eftersom jag inte trodde att något "vanligare" skulle vara något värt.

För att jag tror att jag inte syns/finns/märks/får bekräftelse/blir älskad annars?
Kanske.
Men knäppt är det.

På tal om knäppt, jag har ju haft ont i halsen och känt mig låg och trött och energitömd hela veckan - i förrgår (eller igår var det kanske) fick jag mens.

Ni som inte vill läsa om mens kan ju sluta nu.
Ni andra, här kommer den spännande fortsättningen:
Vid min höga ålder, he-he, är mensen oregelbunden, så pass oregelbunden att jag trodde den hade lämnat mig för gott. Men icke! PANG sa det (nåja, kanske inte ändå, men typ) och blodet rann och rann. Och det gör det fortfarande.
Igår kände jag mig rätt pigg ändå och tänkte springa lite med Smilla, men det tänkte inte hon. Såhär löste hon situationen:

lägger mig lite

jag är glad men tycker nog inte vi ska springa

tror det luktar lite spännande i luften här...

kom och sitt bredvid mig

jag är ju så söt och snäll
...men springa kan vi göra en annan dag.

Nu ska vi gå ut, och sen ska jag gå på ett skivstångspass på Svea. Det var väldigt längesen, så det blir....spännande, kan vi kalla det.

Tjing och trevlig fredag!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En fredag

Höst. Älskar höst.

Älskar mindre att jag ännu inte fått något besked från CSN (sökt studielån för kursen jag går).
Älskar inte alls att jag fått ett konstigt meddelande där det står att när en fyllt 47 gäller särskilda regler. Så de kanske inte kan gå med på min ansökan.
Sen ombeds jag skicka kompletterande uppgifter (VAAAAAD liksom).
Så eventuellt kommer jag inte få in ett öre i höst. Så himla bra att jag har så  mycket pengar gömda i madrassen då! Eller inte.



För övrigt analyserar jag Rosenkavaljeren så det står härliga till.

Har precis kommit fram till att ju mer jag läser stycket, desto mindre tycker jag om det. Älskar musiken och....ääh just det ja, det var allt. Gillar tyskan också. Slut.

Handlingen förmår inte gripa mig. Operan är som en enda sockerchock. Som att bli tvångsmatad med prinsesstårta eller sockervadd.

Var tvungen att köpa ett ex av Sven Delblancs pjäs "Den arme Richard".
Såg den för ca 150år sedan på Dramaten med Ernst-Hugo Järegård som Strauss. Minns att…

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget.

Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns.

Vad har hänt sen senast? Massor.

Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR.

Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada.

Men kul!






Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta.

Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exempelvis auditionträning och interpretation, absolut, men regissera, nej.

Fick en oväntat och plötsligt återfall in i sångerskerollen igen, och planerar nu att ta över värld…

News!

Ho-ho-ho! Big news coming up!
I am, from this very moment, gonna blog in English!
I´ve been thinking about this for quite a long time, but haven´t really found the inspiration.
Until today.
So, for those of you out there who have been longing to understand what I´m writing, your time has come :)
Short presentation:
I am Gunilla, operasinger, dog-and cat-person-and-owner, gym rat, yogini, and
I´ve also started directing opera the last year.

I don´t eat my best friends = no meat.


I am also the mother of two lovely human beings, Elin and Jacob.
They are not kids anymore (at least they don´t think they are, but I know better, hehe)

Elin has her own blog .



Last week has been shitty and awful, but I´m gonna look forward and not become manic about it.
Try to accept lifes´ little changes and surprises and blablabla...well, maybe I will write more about it another day.

I had the day off today (when I´m not singing or directing or spending time with the four-legged family members, I work in a g…