Fortsätt till huvudinnehåll

Söndag

Sån höstkänsla! Skönt på sätt och vis, men var tog den tropiska sommarvärmen vägen...? Pang så fanns den inte mer.

Idag har Li och jag varit ute med Smilla. och sen hade vi söndagsfikastund med gammaldags cocosbollar och rostat bröd. Och kaffe. Det regnade och var soligt om vartannat, och fram på kvällen blev det en riktigt vacker höstkväll.

I fredags tog Smilla och jag en springtur till Lidingö för att hälsa på Helena.
Det var mysigt, och vi pratade, drack gott vin och åt jättegod sushi. Vi skulle även springa tillbaka, och eftersom vi hade tagit en dum, omysig väg dit, så skulle vi ta en bättre väg på hemvägen.
Bara det att det var absolut kolmörkt ute....och längs med Husarviken fungerade inte en endaste gatlykta.
Det var så otroligt kolmörkt att jag var på väg att krypa, för att vara säker på att inte ramla ner i en grop eller nåt annat läskigt.
Till vänster om oss fanns en gigantisk byggarbetsplats med en gigantisk byggstrålkastare. Tittade man ditåt, vilket inte kunde undvikas, blev man totalt bländad. Så inte nog med mörkret, utan jag var tvungen att hålla upp armen som skydd för att inte bli blind.
Jäkla skitrunda!
Till slut tog vi oss hem efter vad som kändes som hur lång tid som helst. Jag höll på kissa på mig och Smilla var helt slut. Klockan var ca ett på natten. Hejåhå!

vi kom lite tidigt och satte oss och väntade utanför helenas hus

det var en vacker sensommar-/höstkväll

undrar om sushin kommer snart?
Igår jobbade jag på Svea.

Det var relativt lugnt, och jag hade med mig pannkakor som jag köpt på Lidl. Och så glömmer jag dem i kylskåpet i deras personalrum. Otroligt irriterande. Ska hämta mina pannkakor imorgon.

När jag skriver detta, inser jag hur ointressant det är att läsa att jag glömde pannkakor på Friskis Sveavägen, hahaha!

Just nu ser jag på Gordon Ramseys Kitchen Nightmares....det är helt galna människor idag. Ett par som bara skriker. Helt spritt språngande. Oh. My. God.

Min favvoblogg upphörde idag! Åh tråkigt! Den har varit min inspirationskälla i typ två år, inte bara vad gäller löpning och träning. C´est la vie.

tussen & roland softar sig igenom livet

helt galen kvinna i gordons program. vill nästan inte ens titta på bilden.
Hejdå. Detta var ett helt meningslöst inlägg, jag vet :(

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...