Fortsätt till huvudinnehåll

Värme

Det är något med den här värmen, som aldrig tycks vilja ge sig, som får mig att inte orka någonting i princip innan klockan 22 på kvällen. Och inte ens då är det svalt.

Jag har inte ens tagit så värst många bilder.

Födelsedagen, och en liten middag hemma med väninnorna dagen därpå, var jättetrevlig. Jag fick fina presenter, vilket ju är hur kul som helst, och vi åt god mat.
På själva Dagen blev det familjemiddag på Grill.
Jag åt något som hette Fiesta Iberica, det var fajitas, världens godaste strimlade kött i en liten gjutjärnspanna med bönor, manchegogrillad majskolv, guacamole, liten tomatsallad och nån chilimajonnäs. Otroligt gott! Och sen, eftersom det ändå var min födelsedag, tog jag en Glace Norvegienne, alltså en liten glace au four. Mums!
På min väninnemiddag åt vi en slags paella med kyckling och kräftstjärtar. Och så hade jag gjort en fransk chokladtårta med grädde och jordgubbar. Smaskens och väldigt mäktigt! Men ska man äta, så ska man äta ordentligt resonerade jag.
Och så har jag jobbat en del. Därinne är det åtminstone svalt, och det känns som ett bra val av dem som kommer dit och tränar, att faktiskt träna där det är svalt.
Idag har det åskat och regnat en del, men tyvärr verkar det ha dragit förbi nu. Jag ska gå ut med Smilla en stund innan jag ska iväg och jobba. Tycker synd om henne idag, till och med tycker det känns tungt att andas. Hur ska det då vara om man har päls...? Lilla gumman. Håller tummarna för lite svalare väder, så vi orkar springa igen.

svettig bild från en springtur häromdagen. jag ser inte klok ut och smilla spanar på något i fjärran.

såsom i en spegel...
Hejdå. Nu går vi ut i den där ångbastun vi har i Stockholm just nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...