Fortsätt till huvudinnehåll

Lite höstfeeling

Vaknade med ont i halsen, och insåg att det inte blev något intensivpass för min del idag.

Istället blev det en lugn långpromenad med Smilla. Det är äntligen äntligen lite svalare, och äntligen kunde vi ta en ordentlig promenad.
Vi gick genom Lill-Jansskogen bort mot Stora Skuggan och sen runt Laduviken (heter den så?) där vi träffade två roliga hundar, Bobo och Alvin. De grävde roliga gropar och badade i gyttja och sprang i backen vid Fiskartorpet.
Smilla var helt gråsvart och luktade gammalt avlopp typ när vi gick hem, men vad gjorde det? De hade jätteroligt! Hon badade i några diken på hemvägen också, så när vi äntligen var tillbaka efter sådär 2 1/2 timme, luktade hon rätt ok igen.
Mina skor som jag hade beställt, hade kommit och jag gick till nåt ställe som hette Handlar´n på Valhallavägen för att hämta dem. Det är alltid en gåta vart man ska hämta sina grejer. Det mesta kommer till Ica, som ju ligger i samma kvarter och det tar ungefär 1 minut att gå dit. Dit vill man alltså helst ha sina paket. Men så plötsligt hamnar något hos den här Handlar´n eller på ett ställe bredvid där de säljer vattenpipor och aldrig hittar paketen. Och så har de världens sämsta bredbandsuppkoppling, så när de ska scanna av att man har hämtat samt visat leg, tar det ungefär 10 minuter. Så dit vill man allra minst att ens paket ska komma till.
Såhär ser mina skor ut:

adidas adipure celebration. eller något ditåt tror jag det var.

de var sköna och satt bra iallafall!
Annars började dagen sorgligt. Robin Williams är död, antagligen genom självmord. Så otroligt smärtsamt sorgligt. Jag kände alltid nån sorts samhörighet med hans besatthet och den anade sorgen bakom de ibland hysteriska glädjeyttringarna-
Väldigt väldigt sorgligt. Så många är borta. Plötsligt finns man inte längre, och det finns absolut ingenting i hela universum man kan göra för att förhindra detta, eller spola tiden tillbaka.
Philip Seymour Hoffman, Robin Williams.... dessa otroligt begåvade människor som ändå inte ser någon annan utväg än att göra slut på livet för egen hand. Svårt att tänka tanken att ingenting är värt att stanna kvar för. Smärtan och plågan är större än viljan att fortsätta leva. Det finns inget hopp längre. Bara mörker och längtan efter slutet.
En klump i diafragman. Det är vad jag får kvar i mig när jag tänker på att Robin Williams är borta.

Förresten dödade Smilla en mus idag. Hon bara hoppade ner på nåt som sprang i gräset, snabbt som Roland ungefär, och kom upp med en mus i munnen.
NEJ sa jag och hon släppte den, men det verkade vara försent för den stackaren, som ej mer rörde sig.

Ännu en död individ idag.

Här några bilder på en glad grävande hund lite tidigare.





Smilla och jag satt och tänkte lite och tittade ut över vår stad ikväll.



Och med det säger vi godnatt, jord!
Och hoppas på lite ljus och glädje för oss som är kvar på denna planet ett tag till.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

News!

Ho-ho-ho! Big news coming up!
I am, from this very moment, gonna blog in English!
I´ve been thinking about this for quite a long time, but haven´t really found the inspiration.
Until today.
So, for those of you out there who have been longing to understand what I´m writing, your time has come :)
Short presentation:
I am Gunilla, operasinger, dog-and cat-person-and-owner, gym rat, yogini, and
I´ve also started directing opera the last year.

I don´t eat my best friends = no meat.


I am also the mother of two lovely human beings, Elin and Jacob.
They are not kids anymore (at least they don´t think they are, but I know better, hehe)

Elin has her own blog .



Last week has been shitty and awful, but I´m gonna look forward and not become manic about it.
Try to accept lifes´ little changes and surprises and blablabla...well, maybe I will write more about it another day.

I had the day off today (when I´m not singing or directing or spending time with the four-legged family members, I work in a g…

Zombie Friday

Headache, runny nose and feeling like a zombie.
The last week hasn´t been too much fun, not only because of zombie mood.





Nice thing though:

I´ve been jogging with the dogs this week, which is kind of my own therapy against depression.
Knee feels (almost) fine, and I feel soooo much better after doing it.

Best therapy in the world, dogs and physical movement 💗💗

Right now, I´m relaxing in the sofa, listening to french pop music from the 1960s´.






Have a lovely friday!

Kortis

Hej!

Det har gått en tid igen...gör en snabbis och återkommer med lite mer anekdoter och tankar senare.




Har börjat träna med PT. Jättekul och även om knäet kändes värre efter första gången, är jag säker på att vi går åt rätt håll nu. Fick göra sälrodd bl.a. Och bänkpress! Jag ska bli stark till kropp och själ!



Ska ta ut hundarna på långpromenad nu eftersom jag jobbar kväll och de får vara hemma och sova medan jag försöker hålla koll på alla som ska börja träna efter nyår. Suck. Så sjukt mycket folk på våra anläggningar i januari!






Hej så länge! Återkommer.