Fortsätt till huvudinnehåll

Behovet av lugna dagar

Idag har jag haft en riktigt lugn dag.

Älskar lugna dagar. Det är som om jag har ett omättligt behov av just Väldigt Lugna Dagar.

En sån dag kan se ut såhär:

Man vaknar utan att klockan ringer - eller förresten, klockan...numera är det alltid larmet på telefonen.
Minns inte när jag använde klocka senast.
Nåja. Man vaknar utan att något ringer iallafall. Man behöver gå på toa, men på magen ligger (minst) en katt. Om den andre inte redan befinner sig i sängen, kommer han hoppandes, gärna med magen som språngbräda, och då behöver man gå på toa ännu mer.
Till slut tar man bort kattkolonin från magen och går på toa och sen säger man hej till hunden som ofta ligger i sin soffa med alla fyra benen rakt upp i luften. Typ såhär:

fast hundben...och på en inidvid...ja ni fattar
Sen klär man (helst) på sig något, oftast har det blivit shorts och linne nu i sommar, men idag blev det byxor och en tröja. Det var första gången på länge.

Vi strosar runt i trakterna, och Smilla ska ALLTID bajsa mitt framför en grupp förskolebarn uppe i Ruddammen (bostadsområdet mittemot oss).
Sen går jag till en stor soptunna som är till för hundbajspåsar och Smilla står kvar på gräset och väntar.
Och sen säger jag: Kom, Smilla! Och då kommer hon skuttandes och är en väldigt glad hund. Tänk att både ha fått lättat på tyngden i magen och så göra den lilla leken Vänta-medan-matte-slänger-bajspåse! Det är så kul att man måste skutta lite, och kanske får man en liten godisbit för att man väntade så snällt.

Efter detta roliga, masar vi runt en stund till, sen går vi hem och äter frulle. Och jag läser tidningen, kollar mejlen och lite sånt. Går kanske och handlar lite. Diskar, om det står disk kvar sen igår (det händer faktiskt), dammsuger.
Efter det är det kanske ungefär mitt på dagen och vi tar en längre runda.

Idag tog vi en av våra favvorundar, bort mot Stora Skuggan och runt Laduviken. Helt underbart.

hej jag är en tönt men jag älskar att vara ute med mitt djur


telefonen har fixat lite autoeffekter...vet inte varför den gör det ibland????

springa i skogen, tjoohoooo! och mitt hår ser inte riktigt klokt ut, tjoho på det med!

en fjäril!
Sen är man hungrig och lite trött (vissa av oss iallafall).
Jag är mest hungrig och äter nån form av lunch. Ibland (ganska ofta) blir det bara två kokta ägg och en smoothie på naturell yoghurt, frukt och linfrön. Det är redan lite halvsent på eftermiddagen, typ sådär klockan 3, halv 4, och jag vill inte äta världens måltid om Jacob och jag ska äta middag kl 7.

såhär gott sover somliga efter den längre rundan! ursäkta total oskärpa!
Sen har vi det lugnt ända tills det är dags att börja fixa med middagen. Om mitt-på-dagen-rundan inte var så lång, går vi ut igen vid halv 6, men idag väntar vi nog tills efter maten.
Jag tar kanske en kopp te eller kaffe och sätter mig vid datorn en stund och skriver lite. Eller så sätter jag mig på balkongen med en av kattpojkarna i knät, och så somnar vi kanske en liten stund. Eller så läser jag en bok.

katthäng på balkongen
Sen äter vi. Och sen går vi kanske ner till Brunnsviken och somliga av oss tar ett dopp. Sen ser vi på tv och håller oss samtidigt uppdaterade om vad som händer på sociala medier och ute i Den Stora Världen, alltså utanför vår lägenhet
.
Och sen blir det eventuellt en liten kvällsprommis innan vi somnar som små stockar!

Och that´s all, folks! Krångligare blir det inte. Hur skönt som helst!

lata sig, det är livet, det


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En fredag

Höst. Älskar höst.

Älskar mindre att jag ännu inte fått något besked från CSN (sökt studielån för kursen jag går).
Älskar inte alls att jag fått ett konstigt meddelande där det står att när en fyllt 47 gäller särskilda regler. Så de kanske inte kan gå med på min ansökan.
Sen ombeds jag skicka kompletterande uppgifter (VAAAAAD liksom).
Så eventuellt kommer jag inte få in ett öre i höst. Så himla bra att jag har så  mycket pengar gömda i madrassen då! Eller inte.



För övrigt analyserar jag Rosenkavaljeren så det står härliga till.

Har precis kommit fram till att ju mer jag läser stycket, desto mindre tycker jag om det. Älskar musiken och....ääh just det ja, det var allt. Gillar tyskan också. Slut.

Handlingen förmår inte gripa mig. Operan är som en enda sockerchock. Som att bli tvångsmatad med prinsesstårta eller sockervadd.

Var tvungen att köpa ett ex av Sven Delblancs pjäs "Den arme Richard".
Såg den för ca 150år sedan på Dramaten med Ernst-Hugo Järegård som Strauss. Minns att…

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget.

Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns.

Vad har hänt sen senast? Massor.

Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR.

Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada.

Men kul!






Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta.

Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exempelvis auditionträning och interpretation, absolut, men regissera, nej.

Fick en oväntat och plötsligt återfall in i sångerskerollen igen, och planerar nu att ta över värld…

News!

Ho-ho-ho! Big news coming up!
I am, from this very moment, gonna blog in English!
I´ve been thinking about this for quite a long time, but haven´t really found the inspiration.
Until today.
So, for those of you out there who have been longing to understand what I´m writing, your time has come :)
Short presentation:
I am Gunilla, operasinger, dog-and cat-person-and-owner, gym rat, yogini, and
I´ve also started directing opera the last year.

I don´t eat my best friends = no meat.


I am also the mother of two lovely human beings, Elin and Jacob.
They are not kids anymore (at least they don´t think they are, but I know better, hehe)

Elin has her own blog .



Last week has been shitty and awful, but I´m gonna look forward and not become manic about it.
Try to accept lifes´ little changes and surprises and blablabla...well, maybe I will write more about it another day.

I had the day off today (when I´m not singing or directing or spending time with the four-legged family members, I work in a g…