Fortsätt till huvudinnehåll

Behovet av lugna dagar

Idag har jag haft en riktigt lugn dag.

Älskar lugna dagar. Det är som om jag har ett omättligt behov av just Väldigt Lugna Dagar.

En sån dag kan se ut såhär:

Man vaknar utan att klockan ringer - eller förresten, klockan...numera är det alltid larmet på telefonen.
Minns inte när jag använde klocka senast.
Nåja. Man vaknar utan att något ringer iallafall. Man behöver gå på toa, men på magen ligger (minst) en katt. Om den andre inte redan befinner sig i sängen, kommer han hoppandes, gärna med magen som språngbräda, och då behöver man gå på toa ännu mer.
Till slut tar man bort kattkolonin från magen och går på toa och sen säger man hej till hunden som ofta ligger i sin soffa med alla fyra benen rakt upp i luften. Typ såhär:

fast hundben...och på en inidvid...ja ni fattar
Sen klär man (helst) på sig något, oftast har det blivit shorts och linne nu i sommar, men idag blev det byxor och en tröja. Det var första gången på länge.

Vi strosar runt i trakterna, och Smilla ska ALLTID bajsa mitt framför en grupp förskolebarn uppe i Ruddammen (bostadsområdet mittemot oss).
Sen går jag till en stor soptunna som är till för hundbajspåsar och Smilla står kvar på gräset och väntar.
Och sen säger jag: Kom, Smilla! Och då kommer hon skuttandes och är en väldigt glad hund. Tänk att både ha fått lättat på tyngden i magen och så göra den lilla leken Vänta-medan-matte-slänger-bajspåse! Det är så kul att man måste skutta lite, och kanske får man en liten godisbit för att man väntade så snällt.

Efter detta roliga, masar vi runt en stund till, sen går vi hem och äter frulle. Och jag läser tidningen, kollar mejlen och lite sånt. Går kanske och handlar lite. Diskar, om det står disk kvar sen igår (det händer faktiskt), dammsuger.
Efter det är det kanske ungefär mitt på dagen och vi tar en längre runda.

Idag tog vi en av våra favvorundar, bort mot Stora Skuggan och runt Laduviken. Helt underbart.

hej jag är en tönt men jag älskar att vara ute med mitt djur


telefonen har fixat lite autoeffekter...vet inte varför den gör det ibland????

springa i skogen, tjoohoooo! och mitt hår ser inte riktigt klokt ut, tjoho på det med!

en fjäril!
Sen är man hungrig och lite trött (vissa av oss iallafall).
Jag är mest hungrig och äter nån form av lunch. Ibland (ganska ofta) blir det bara två kokta ägg och en smoothie på naturell yoghurt, frukt och linfrön. Det är redan lite halvsent på eftermiddagen, typ sådär klockan 3, halv 4, och jag vill inte äta världens måltid om Jacob och jag ska äta middag kl 7.

såhär gott sover somliga efter den längre rundan! ursäkta total oskärpa!
Sen har vi det lugnt ända tills det är dags att börja fixa med middagen. Om mitt-på-dagen-rundan inte var så lång, går vi ut igen vid halv 6, men idag väntar vi nog tills efter maten.
Jag tar kanske en kopp te eller kaffe och sätter mig vid datorn en stund och skriver lite. Eller så sätter jag mig på balkongen med en av kattpojkarna i knät, och så somnar vi kanske en liten stund. Eller så läser jag en bok.

katthäng på balkongen
Sen äter vi. Och sen går vi kanske ner till Brunnsviken och somliga av oss tar ett dopp. Sen ser vi på tv och håller oss samtidigt uppdaterade om vad som händer på sociala medier och ute i Den Stora Världen, alltså utanför vår lägenhet
.
Och sen blir det eventuellt en liten kvällsprommis innan vi somnar som små stockar!

Och that´s all, folks! Krångligare blir det inte. Hur skönt som helst!

lata sig, det är livet, det


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...