Fortsätt till huvudinnehåll

Att sjunga eller inte sjunga

Saknar inte detta. Kan gärna ta hunden dock!


Känslan smyger sig på....egentligen har jag ett mycket bättre liv nu när jag inte åker runt och sjunger hela tiden.
Och jag känner mig rätt nöjd med det.
Det är det som gör mig lite orolig.
Jag har alltid velat så enormt mycket att jag varit beredd att förflytta berg för att få min vilja igenom.
Och nu känns det inte så längre.
Jag är nöjd med mig själv ÄNDÅ.
Helt galet ovan känsla.
Vet inte om jag ska vara glad eller ej - det klart jag vill sjunga, men jag är nöjd ändå. Mitt liv är bra. Jag mår bra, jag trivs hemma, jag tar hand om min kropp.
Totalt ovant och läskigt.
Hmmm.....ska smaka på detta.
Vill inte tänka tanken fullt ut, att jag skulle kunna leva ett liv utan att sjunga och stå på scen, det går ju ändå inte att veta. Det enda påverkbara är ju just nu. NU.
Och ingen vet ju vad jag gör nästa vecka.
Men just nu är livet bra som det är.

Kommentarer

  1. hugo21 januari 2010 kl. 14:53

    vilka fina chippendale-killar du hittade på bild, påminner om de som var på KI i fredags! ;)

    ang att inte sjunga på scen så påminner det mycket om det val jag stod inför våren 2008. När jag insåg ngnstans att jag var tvungen att ta ett "extrajobb" som receptionist för att ha en stabil inkomst och få lugn och ro i själen. Det i sin tur ledde till en massa jobb-existentiella frågor som vem jag var utan min journalistidentitet, och där ngnstans fick jag lära om och tänka på mig själv som jag, inte som journalisthelena. Jobbigt men väldigt nyttigt.

    Och se sen vad mycket positivt det ledde till för min del! Jag tror man anpassar sig efter sin nya miljö hela tiden, och du är en utmanarmänniska, du kommer alltid att hitta nya underbara utmaningar i ditt liv som stimulerar dig, för annars går du under.

    Summa summarum: du är gunilla även om du inte är sångerska på scen, fast det är en process att hitta dit. Och nya vägar i livet blir alltid positiva om man väljer att utmana sig själv.

    visa tanten har talat

    SvaraRadera
  2. Gunilla21 januari 2010 kl. 16:44

    Tack visa Helena! Du är inte så dum, du. ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Åka tunnelbana

Igår på tunnelbanan på väg hem efter en repetition i Högalidskyrkan: Ett gäng otroligt präktiga medelålders lite fina par kommer in. De sätter sig bredvid mig och på sätet närmast. De är högljudda och pratar vitt och brett om sina upplevelser den kvällen, de har nämligen varit på Operan och sett Läderlappen. "Vad tyckte du?" "Jo, det är ju lättsamt och roligt, och Janne Malmsjö är ju så underbar!" "Vi var 57 stycken från mitt jobb där ikväll!" ( Åh käre Gud så hemskt) "Men får vi höra nu då, hur var sångarna? Höll de måttet, hehe?" ( precis som ni era puckon kan bedöma det tänker jag) "Ja, jag är väldigt förtjust i Anders Larssons röst" (tant mittemot mig med päls och beskäftig look) "Anders Larsson? Vad gjorde han för roll?"(gubbe på andra sätet som gillade Helge Skoog mest) "Ja Helge, han är fenomenal, tänk hur han kan få igång publiken!" "Ja, det som är så svårt!" ( vad vet du om det, har du provat eller...
2 kommentarer
Läs mer