Saknar inte detta. Kan gärna ta hunden dock!Och jag känner mig rätt nöjd med det.
Det är det som gör mig lite orolig.
Jag har alltid velat så enormt mycket att jag varit beredd att förflytta berg för att få min vilja igenom.
Och nu känns det inte så längre.
Jag är nöjd med mig själv ÄNDÅ.
Helt galet ovan känsla.
Vet inte om jag ska vara glad eller ej - det klart jag vill sjunga, men jag är nöjd ändå. Mitt liv är bra. Jag mår bra, jag trivs hemma, jag tar hand om min kropp.
Totalt ovant och läskigt.
Hmmm.....ska smaka på detta.
Vill inte tänka tanken fullt ut, att jag skulle kunna leva ett liv utan att sjunga och stå på scen, det går ju ändå inte att veta. Det enda påverkbara är ju just nu. NU.
Och ingen vet ju vad jag gör nästa vecka.
Men just nu är livet bra som det är.
vilka fina chippendale-killar du hittade på bild, påminner om de som var på KI i fredags! ;)
SvaraRaderaang att inte sjunga på scen så påminner det mycket om det val jag stod inför våren 2008. När jag insåg ngnstans att jag var tvungen att ta ett "extrajobb" som receptionist för att ha en stabil inkomst och få lugn och ro i själen. Det i sin tur ledde till en massa jobb-existentiella frågor som vem jag var utan min journalistidentitet, och där ngnstans fick jag lära om och tänka på mig själv som jag, inte som journalisthelena. Jobbigt men väldigt nyttigt.
Och se sen vad mycket positivt det ledde till för min del! Jag tror man anpassar sig efter sin nya miljö hela tiden, och du är en utmanarmänniska, du kommer alltid att hitta nya underbara utmaningar i ditt liv som stimulerar dig, för annars går du under.
Summa summarum: du är gunilla även om du inte är sångerska på scen, fast det är en process att hitta dit. Och nya vägar i livet blir alltid positiva om man väljer att utmana sig själv.
visa tanten har talat
Tack visa Helena! Du är inte så dum, du. ;)
SvaraRadera