Vilken vecka

Den här katten är allt en modig liten figur

Den gångna veckan bjöd på ett helt nytt självförtroende. Jag blev modig. Och för att kunna vara modig måste man erkänna att man är rädd. Och sen göra det läskiga ändå. Och vips! så var det inte så farligt!
Att släppa taget om något är också läskigt. Man är så van vid det som alltid är, att det blir en trygghet även om det är något dåligt. Kanske därför folk stannar i dåliga relationer, trots att de vet att det är just dåligt. Men, som det heter, "man vet vad man har men inte vad man får". Vilken otroligt trist inställning! Då kan man ju bara lägga sig ner och ge upp.
Men jag ska inte låta som Fröken Duktig, sånt där är jättesvårt. Men det farliga är egentligen farligt bara så länge det är okänt territorium. Jag brukar tänka på att på t.ex engelska och franska är ordet för "främling" och "konstig" samma. ( etranger, stranger) Och egentligen är det rädslan för det okända som skapar både rasmotsättningar och bittra människor som stannar i något dåligt.

Så jag tänker kämpa vidare med att vara modig, även om det i mångt och mycket sker i det lilla. Som att ringa ett samtal istället för att skicka ett mail, ivarjefall jag tycker att det är läskigare att ringa än att skriva. Det sker något när man hör en människas röst.

Nu ska jag planera nästa vecka....som verkar innehålla en hel del situationer som kräver mod. Men vi är nog lite rädda till mans, alla, och då känns det inte heller så farligt.

Är så väldigt glad över de framsteg min kropp har gjort på yogan. Är övertygad att det hänger ihop med framsteg på det psykiska planet.

:)