Fortsätt till huvudinnehåll

Vilken vecka

Den här katten är allt en modig liten figur


Den gångna veckan bjöd på ett helt nytt självförtroende. Jag blev modig. Och för att kunna vara modig måste man erkänna att man är rädd. Och sen göra det läskiga ändå. Och vips! så var det inte så farligt!
Att släppa taget om något är också läskigt. Man är så van vid det som alltid är, att det blir en trygghet även om det är något dåligt. Kanske därför folk stannar i dåliga relationer, trots att de vet att det är just dåligt. Men, som det heter, "man vet vad man har men inte vad man får". Vilken otroligt trist inställning! Då kan man ju bara lägga sig ner och ge upp.
Men jag ska inte låta som Fröken Duktig, sånt där är jättesvårt. Men det farliga är egentligen farligt bara så länge det är okänt territorium. Jag brukar tänka på att på t.ex engelska och franska är ordet för "främling" och "konstig" samma. ( etranger, stranger) Och egentligen är det rädslan för det okända som skapar både rasmotsättningar och bittra människor som stannar i något dåligt.

Så jag tänker kämpa vidare med att vara modig, även om det i mångt och mycket sker i det lilla. Som att ringa ett samtal istället för att skicka ett mail, ivarjefall jag tycker att det är läskigare att ringa än att skriva. Det sker något när man hör en människas röst.

Nu ska jag planera nästa vecka....som verkar innehålla en hel del situationer som kräver mod. Men vi är nog lite rädda till mans, alla, och då känns det inte heller så farligt.

Är så väldigt glad över de framsteg min kropp har gjort på yogan. Är övertygad att det hänger ihop med framsteg på det psykiska planet.

:)

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer