Valkyria

Min nya fika-kompis. Om jag får tag på numret.

Ska antagligen sjunga lite Valkyrie-Brünnhilde snart igen.
Känns som....jaha, det kan jag väl göra.
Känner inte igen mig själv.
Let go har aldrig varit min grej. Snarare let klamra sig fast som en galen envis idiot.
Så det här är onekligen...nytt, minst sagt. Jag är Gunilla även om jag inte är sång-Gunilla, jag är den jag är oavsett om jag sjunger Brünnhilde eller inte. Jag är inte fantastisk för att jag sjunger utan för att jag är jag.
De senaste dagarna har jag kunnat göra saker på yogan som jag inte trodde jag skulle kunna på sisådär en evighet. Och så plötsligt gjorde kroppen det utan nån big deal. Känns som det hänger ihop med att jag plötsligt vågar lite av varje. Det kändes som jag fick ett självförtroende som kunde få mig att ringa upp George Clooney typ och fråga om han ville fika.
Fast det faller på att jag inte har hans telefonnummer.
Men det där med Let go....inte så tokigt ändå.
Att släppa taget.