Fortsätt till huvudinnehåll

Ett steg i taget

Såhär kan det kännas ibland


Jag lär mig långsamt att ta ett litet steg i taget och inte springa och gömma mig, vilket jag annars ofta gör. Jag tänker att "det här kommer gå åt helvete, så jag tänker inte ens utsätta mig för det". Och sen är det inte så. Antingen går det inte åt helvete eller så är känslan av maktlöshet inte alls så farlig som jag tror innan.
Idag hade jag tänkt springa och gömma mig, dvs stanna hemma och inte gå till ett ställe där jag visste att det kunde bli jobbigt. Men jag bestämde mig för att gå ändå. Jag kunde inte sova och fick hjärtklappning och torr mun, men det gick jättebra. Själva den jobbiga situationen blev inte jobbig alls. Jag tog det lugnt, försökte att bara vara mig själv och inte lägga mig i underläge eller förneka migsjälv. Nu är jag jättetrött men jag är glad att jag gjorde det här.
Så nu är det bara att gå vidare.
En sak blev jag inte klar över dock, men det spelar ingen roll.
Ibland får jag bara ta ett steg tillbaka och betrakta helhetsbilden istället för detaljerna.
Och drömmarna hjälper mig, jag blev så lugn av den kunskapen.
Det här låter flummigt, och det är det kanske, men mig hjälper det.

Kommentarer

  1. Det värsta med sådana situationer är ju allt man målar upp för sig i förväg. Jag gör likadant själv, ständigt. Men det enda vettiga man kan göra är ju att försöka landa i situationen och vara sig själv och ta det som kommer – precis som du skriver att du gjorde. Brava!

    Tant Besserwisser, also known as Katrin

    SvaraRadera
  2. Ja precis så är det! Och man målar upp samma katastrof varje gång - och sen är det inte så farligt. Vilket ju är underbart.
    Men att man aldrig lär sig... ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Zombie Friday

Headache, runny nose and feeling like a zombie. The last week hasn´t been too much fun, not only because of zombie mood. todays´mood Almost fell asleep standing up  :( I normally only drink coffee in the morning, but today was an exception... This little guy doesn´t know what  being a zombie feels like. He celebrated his 8th birthday yesterday! Nice thing though: I´ve been jogging with the dogs this week, which is kind of my own therapy against depression. Knee feels (almost) fine, and I feel soooo much better after doing it. Best therapy in the world, dogs and physical movement 💗💗 Right now, I´m relaxing in the sofa, listening to french pop music from the 1960s´. Roland loves Gilbert Becaud  😼 Jeanne 💘 Have a lovely friday!

Trevlig helg

Med denna fina bild önskar jag och mina djur en trevlig helg. Personligen tycker jag att katten är underbar. Vilken katt ligger sådär liksom...? Maria ser ju glad ut iaf! De tre vise männen har något bistrare uppsyn. Katten är nog förresten rätt nöjd med att den fick vara Jesus. Eller så tyckte den att det var helt självklart. Nu ska jag snart ut och sjunga julsånger igen. Hoppas den där kulturbussen tar sig fram i snödrivorna bara. Hej så länge!