Fortsätt till huvudinnehåll

Ett steg i taget

Såhär kan det kännas ibland


Jag lär mig långsamt att ta ett litet steg i taget och inte springa och gömma mig, vilket jag annars ofta gör. Jag tänker att "det här kommer gå åt helvete, så jag tänker inte ens utsätta mig för det". Och sen är det inte så. Antingen går det inte åt helvete eller så är känslan av maktlöshet inte alls så farlig som jag tror innan.
Idag hade jag tänkt springa och gömma mig, dvs stanna hemma och inte gå till ett ställe där jag visste att det kunde bli jobbigt. Men jag bestämde mig för att gå ändå. Jag kunde inte sova och fick hjärtklappning och torr mun, men det gick jättebra. Själva den jobbiga situationen blev inte jobbig alls. Jag tog det lugnt, försökte att bara vara mig själv och inte lägga mig i underläge eller förneka migsjälv. Nu är jag jättetrött men jag är glad att jag gjorde det här.
Så nu är det bara att gå vidare.
En sak blev jag inte klar över dock, men det spelar ingen roll.
Ibland får jag bara ta ett steg tillbaka och betrakta helhetsbilden istället för detaljerna.
Och drömmarna hjälper mig, jag blev så lugn av den kunskapen.
Det här låter flummigt, och det är det kanske, men mig hjälper det.

Kommentarer

  1. Det värsta med sådana situationer är ju allt man målar upp för sig i förväg. Jag gör likadant själv, ständigt. Men det enda vettiga man kan göra är ju att försöka landa i situationen och vara sig själv och ta det som kommer – precis som du skriver att du gjorde. Brava!

    Tant Besserwisser, also known as Katrin

    SvaraRadera
  2. Ja precis så är det! Och man målar upp samma katastrof varje gång - och sen är det inte så farligt. Vilket ju är underbart.
    Men att man aldrig lär sig... ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju säkert i snitt ca 7 mil/ vecka, men 42 km på ett bräde vet jag ändå inte om jag törs utsätta mig för. Jag får se efter massagen. Nu ska jag röra lite i grytan innan födelsedagsflickan ska få en innan-mi

Sol och tid att andas

Strålande vacker dag, hösten när den är som allra bäst. Tänkte gå på yoga, orkade inte. Tänkte gå på stan och titta på nya glasögon (ser dåligt), orkade inte. Vad orkade jag? Vara ute med Smilla. Somna i soffan. Gå ner till Ica i samma kvarter och handla. Jogga en liten runda vid Brunnsviken. Andas in, andas ut. Är så himla trött. Är fortfarande lite förkyld. Behöver ledighet. Snart dax för Frankrike, hurra :-) Det bästa som finns, vara ute med Smilla Det enda som störde var en joggare vi mötte (tönt med pulsklocka och kulmage) som stannade och började vifta med armarna när han såg Smilla. I Bellevue. Enda stället i hela området där det är ok att ha hunden lös. Jag sa att det är hundhalvö här. Han sa att han inte kunde veta om hon var farlig eller ej. Jag sa att jag kanske inte skulle ha henne lös om hon var farlig. Han sa att man kan aldrig veta. Jäkla dumhuvud. Spring inte på hundhalvön om du är rädd för hundar då. En sekund senare kom en cyklist. Det är förbjudet a

Zombie Friday

Headache, runny nose and feeling like a zombie. The last week hasn´t been too much fun, not only because of zombie mood. todays´mood Almost fell asleep standing up  :( I normally only drink coffee in the morning, but today was an exception... This little guy doesn´t know what  being a zombie feels like. He celebrated his 8th birthday yesterday! Nice thing though: I´ve been jogging with the dogs this week, which is kind of my own therapy against depression. Knee feels (almost) fine, and I feel soooo much better after doing it. Best therapy in the world, dogs and physical movement 💗💗 Right now, I´m relaxing in the sofa, listening to french pop music from the 1960s´. Roland loves Gilbert Becaud  😼 Jeanne 💘 Have a lovely friday!