Jag lär mig långsamt att ta ett litet steg i taget och inte springa och gömma mig, vilket jag annars ofta gör. Jag tänker att "det här kommer gå åt helvete, så jag tänker inte ens utsätta mig för det". Och sen är det inte så. Antingen går det inte åt helvete eller så är känslan av maktlöshet inte alls så farlig som jag tror innan.
Idag hade jag tänkt springa och gömma mig, dvs stanna hemma och inte gå till ett ställe där jag visste att det kunde bli jobbigt. Men jag bestämde mig för att gå ändå. Jag kunde inte sova och fick hjärtklappning och torr mun, men det gick jättebra. Själva den jobbiga situationen blev inte jobbig alls. Jag tog det lugnt, försökte att bara vara mig själv och inte lägga mig i underläge eller förneka migsjälv. Nu är jag jättetrött men jag är glad att jag gjorde det här.
Så nu är det bara att gå vidare.
En sak blev jag inte klar över dock, men det spelar ingen roll.
Ibland får jag bara ta ett steg tillbaka och betrakta helhetsbilden istället för detaljerna.
Och drömmarna hjälper mig, jag blev så lugn av den kunskapen.
Det här låter flummigt, och det är det kanske, men mig hjälper det.
Idag hade jag tänkt springa och gömma mig, dvs stanna hemma och inte gå till ett ställe där jag visste att det kunde bli jobbigt. Men jag bestämde mig för att gå ändå. Jag kunde inte sova och fick hjärtklappning och torr mun, men det gick jättebra. Själva den jobbiga situationen blev inte jobbig alls. Jag tog det lugnt, försökte att bara vara mig själv och inte lägga mig i underläge eller förneka migsjälv. Nu är jag jättetrött men jag är glad att jag gjorde det här.
Så nu är det bara att gå vidare.
En sak blev jag inte klar över dock, men det spelar ingen roll.
Ibland får jag bara ta ett steg tillbaka och betrakta helhetsbilden istället för detaljerna.
Och drömmarna hjälper mig, jag blev så lugn av den kunskapen.
Det här låter flummigt, och det är det kanske, men mig hjälper det.
Det värsta med sådana situationer är ju allt man målar upp för sig i förväg. Jag gör likadant själv, ständigt. Men det enda vettiga man kan göra är ju att försöka landa i situationen och vara sig själv och ta det som kommer – precis som du skriver att du gjorde. Brava!
SvaraRaderaTant Besserwisser, also known as Katrin
Ja precis så är det! Och man målar upp samma katastrof varje gång - och sen är det inte så farligt. Vilket ju är underbart.
SvaraRaderaMen att man aldrig lär sig... ;)