Insåg igår att jag har väldigt lätt att lägga över mitt obalanserade beteende på träningen istället för på sången....
Så jag avbokade passet imorgon, ska bara ta en liten joggingrunda istället. Idag får det bli lite yoga-asanas till Madonnas Ray of light-cd, julklapp från sonen.
Nåt annat jag insåg, inte just idag, utan på sista tiden, är att jag börjar se lite konstigt. Är mycket mer beroeende av belysning t.ex.
Kanske måste skaffa såna där läsglasögon, som jag och barnen brukar prova på typ Åhléns och sen skratta ihjäl oss åt att ögonen blir så roliga och att man inte ser nånting typ. Och nu kanske jag kommer se i såna. Hilfe, åldern tar ut sin rätt.
Och så såg jag på Facebook att kvällens Elektra är sjuk och inte fan tänker nån på att jag finns inte. Nää, man flyger in en amerikanska som såklart sjunger rollen nånstans just nu. Ok, jag fattar, men det gör lite ont att inse att man är typ ute. Och att jag inte anstränger mig tillräckligt för att komma igen.
Jag vill ju sjunga, men....
Nu kommer den där känslan krypandes, att jag skyller ifrån mig, att jag inte törs ta för mig, att jag redan har bestämt att andra tycker att jag är slut.
Fast jag är ju inte slut.
Det känns bara så himla jobbigt att behöva vara upp till bevis. Igen.
Men det är väl det enda som gäller.
There´s no business like show business.
Kommentarer
Skicka en kommentar