Fortsätt till huvudinnehåll

Minne

Kunde varit jag


Ett minne från Elins barndom:
Hon går på lågstadiet i Johannes Skola.
En dag säger hon till mig:
"Mamma, jag önskar att du var mat-tant i min skola. Då kunde jag säga hej till dig på lunchrasten och alla barnen skulle få äta din goda mat".
Kom plötsligt på det igår när jag hörde en diskussion om att barn inte alls bryr sig om prestige och karriär.
Blir glad bara jag tänker på det.
Det är liksom inte viktigt att vara operasångerska eller nåt annat tjusigt, det viktiga är vem man är och hur man är.
Inte vilket yrke man har.
Fint!



Några år senare...Elin och Emilia i Paris 2009

Kommentarer

  1. inger30 januari 2010 kl. 23:40

    Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. inger30 januari 2010 kl. 23:47

    Hej Gunilla !
    Nu måste jag bara ge mig till känna . Jag läser din blogg och hoppas att du inte misstycker .Jag gillar den jättemycket , dina funderingar mitt i livet känns bekanta även för mig trots att jag är något äldre. Och när du visar en så fin bild på våra vackra döttrar måste jag bara få kommentera. Varma hälsningar från ett smällkallt Luleå

    SvaraRadera
  3. Gunilla31 januari 2010 kl. 11:21

    Hej Inger, vad roligt att du gav dig till känna! Lite grann känns det ju som om i känner varandra pga döttrarna. Det känns väldigt bra att de har varandra därborta i den stora staden tycker jag. Ha det bra så länge!
    Stockholmshälsningar från Gunilla :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!
Skicka en kommentar
Läs mer

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!
Skicka en kommentar
Läs mer

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Skicka en kommentar
Läs mer