Ett minne från Elins barndom:
Hon går på lågstadiet i Johannes Skola.
En dag säger hon till mig:
"Mamma, jag önskar att du var mat-tant i min skola. Då kunde jag säga hej till dig på lunchrasten och alla barnen skulle få äta din goda mat".
Kom plötsligt på det igår när jag hörde en diskussion om att barn inte alls bryr sig om prestige och karriär.
Blir glad bara jag tänker på det.
Det är liksom inte viktigt att vara operasångerska eller nåt annat tjusigt, det viktiga är vem man är och hur man är.
Inte vilket yrke man har.
Fint!
Några år senare...Elin och Emilia i Paris 2009
Hon går på lågstadiet i Johannes Skola.
En dag säger hon till mig:
"Mamma, jag önskar att du var mat-tant i min skola. Då kunde jag säga hej till dig på lunchrasten och alla barnen skulle få äta din goda mat".
Kom plötsligt på det igår när jag hörde en diskussion om att barn inte alls bryr sig om prestige och karriär.
Blir glad bara jag tänker på det.
Det är liksom inte viktigt att vara operasångerska eller nåt annat tjusigt, det viktiga är vem man är och hur man är.
Inte vilket yrke man har.
Fint!
Några år senare...Elin och Emilia i Paris 2009
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHej Gunilla !
SvaraRaderaNu måste jag bara ge mig till känna . Jag läser din blogg och hoppas att du inte misstycker .Jag gillar den jättemycket , dina funderingar mitt i livet känns bekanta även för mig trots att jag är något äldre. Och när du visar en så fin bild på våra vackra döttrar måste jag bara få kommentera. Varma hälsningar från ett smällkallt Luleå
Hej Inger, vad roligt att du gav dig till känna! Lite grann känns det ju som om i känner varandra pga döttrarna. Det känns väldigt bra att de har varandra därborta i den stora staden tycker jag. Ha det bra så länge!
SvaraRaderaStockholmshälsningar från Gunilla :)