Fortsätt till huvudinnehåll

Cementen borta!

Såhär ser jag ut när jag är hemma med katterna en tisdagskväll


Som jag skrev, har det känts som jag har fått en säck cement på huvudet hela dagen.
Antar att detta har att göra med...ja, alla möjliga krångliga saker, eftersom jag alltid reagerar fysiskt på typ allting. Huvudvärk, ont i magen, feber, rinniga ögon...allt kan vara en slags stressreaktion hos mig.
Tog en kopp kaffe i eftermiddags, Jacob kom hem från skolan och simsalabim så var jag pigg igen. Sen hade jag en ny elev, det var bara andra gången hon var här, och det kändes bra och roligt. Och sen åt vi sushi, sonen och jag.
Och nu känner jag mig riktigt taggad inför morgondagen!
Trodde jag höll på bli sjuk, men det var kanske inte så.
Så imorgon är jag redo för nya hjältedåd!
Vem vet, imorgon har jag kanske 39 graders feber, men just nu känner jag mig som Superwoman!
Och man ska ju leva i nuet, så jag går ut hårt med min superkänsla här hemma med katterna ikväll.
Tomorrow is another day.

Kommentarer

  1. helenaflickan27 januari 2010 kl. 07:56

    hej hej gunilla!

    hoppas att du slapp febern och vaknade fridfullt i harmoni med allt... snart kommer snöstormen så då kan vi båda leva ut våra aggressioner! :) Eller boa oss inomhus och kura ihop...

    Lånade din superwomanbild till min blogg, den var något sexistisk men fin :)

    Jag har hittat en ny låt jag måste lära mig! Den där Lady in Red! Den är så fin. Och sen har jag hybris och hörde ngn whitney houston-låt på radio och tänkte att joooo nog kan jag sjunga den. Jag behöver tas ner på jorden tror jag :)

    vi ses!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer