Fortsätt till huvudinnehåll

Galen dag


Ungefär såhär ser Boris ut

Dagen började ganska lugnt, hittade några lite jobbiga grejer som hade blivit fel och som det tyvärr ligger på min lott att lösa...nåja, det kändes överkomligt. Det kan ju bli fel ibland.
Vid 9-tiden kom Thomas med sin finfina hundvalp Boris, som skulle få vara Friskishund några timmar. Han var jättefin och jätteduktig.
Vid lunch bröt kaoset ut, ett larm började gå nånstans, det lät från larmdosan, jag ringde Securitas, det gick inte att stänga av, jag sprang runt med skruvmejsel i ena handen och bärbar telefon i andra och försökte lokalisera ljudet, skruvade isär skåp, drog ur sladdar...inget hjälpte. Under tiden var det lunchpass med barnpassning och barnvagnskön ringlade sig ut på Långholmsgatan medan andra valde just denna tid för att gå in och köpa kort på autogiro, något som tar lite längre tid. Bebisar skrek, Thomas försökte hålla service-fanan högt och jag stod med en skruvmejsel i elskåpet. Så jäkla skön dag....not. Till slut sa Securitas att det inte kunde vara larmdosan, så tack och hej leverpastej ungefär. Till slut lyckades Thomas fatta att det nog var brandlarmet. Sen varför det lät är en annan femma, men till slut blev det alldeles tyst. Och då var det dags för mig att säga hejdå till Boris&Co och cykla hem.
Nu ska jag slöa en liten stund och sen ta en promenad.
Go´och gla´, kexchokla´liksom. Puh.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer