Fortsätt till huvudinnehåll

Uppstart

Uppstart... kan inte riktigt vänja mig vid det fula ordet.
Starta upp? Varför inte bara starta? Skit samma, idag var första dagen av två uppstartsdagar iaf.

Halv nio imorse infann jag mig på F&S Lindhagen.
Det allra jobbigaste med hela dagen var att man skulle sitta på en stol typ hela tiden. Jag kan inte riktigt sitta. När jag sitter still i mer än...ja kanske 45 minuter, känner jag mig sjuk ungefär. Jag får ont överallt, det kryper i benen, rumpan, hjärnan...allt.
Och ute är det en vacker sensommardag med augustivärme och jag sitter i ett rum på Lindhagen och kan inte annat. Arrrrrgh! Klaustrofobi!

För övrigt kommer jag inte ihåg så mycket mer - vi jobbade lite i grupper och pratade om vår roll gentemot funktionärerna. Och sen pratade någon om barn och ungdomar på våra anläggningar och vi fick skutta lite till Mini-Röris (bästa stunden!).
Sen kom två snubbar från Securitas om pratade om brandsäkerhet bl.a. Mm-hmm.

Sen cyklade jag hem, gjorde hemgjort potatismos och korv och höll på att falla i koma efter en korv. Och imorgon öppnar jag, 4:30 ringer klockan. Hurra!

Jaha, ja, ytterligare ett högintressant inlägg om en dag i mitt högintressanta liv.

På tal om nåt lite mer högintressant, så är jag tydligen inne i värsta drömperioden just nu. Rätt jobbigt faktiskt, men det är bara att drömma på. Keep on dreamin´.

Mini-röris, woohooo!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer