Fortsätt till huvudinnehåll

Några bilder från idag

Min egen lilla kuddprinsessa

Tupplurs-dax

Älskar hans stil med baktassarna! Som en hare!

Blommorna fick flytta ut när det blev varmt

Tog en Latte Macchiato i Obsan

Gillar att sitta och titta på människor

Biblioteket, gillar verkligen den byggnaden

Sen hade jag en skön stund med Tussen. Visst är han vacker?

Jag tog mig ända ut till Blockhusudden på min springtur. Stannade till vid Thielska Galleriet innan jag samlade kraft inför tillbakavägen. Det kändes egentligen helt ok konditionsmässigt, det jobbiga är ju att man blir trött i benen, det blir lite stumt. När jag kom hem var jag jättehungrig och slängde i mig mat innan jag duschade ens en gång. Det blev 15 km, hemvägen var något kortare, sprang inte exakt likadant.
Återigen tyckte jag att träningskläderna luktade kattkiss, med andra ord ammoniak. Läste lite om detta problem, tydligen sker det när man har ätit lite för lite kolhydrater. Så jag kanske får tänka på att få i mig tillräckligt, nu rör jag på mig så pass mycket att det inte är någon bra idé att dra ner på dom. Hmm. Ska försöka hitta en bra balans.
Jag är rejält trött i kroppen nu, får se om jag orkar med nåt pass på söndag, det får bli lite kortare isåfall, en mil kanske.
Men jag så glad att jag är igång! Ska njuta riktigt ordentligt av ledig helg också, imorgon blir det nog lite shopping. Ska köpa en löparrygga eftersom jag tänker powerwalka/springa när det blir för kallt och/eller halt för att cykla. Känns bra!
Fredagsmys nu riktigt ordentligt! :)

Thielska Galleriet, även det en vacker byggnad

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Skicka en kommentar
Läs mer

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!
6 kommentarer
Läs mer

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...
3 kommentarer
Läs mer