Efter en otroligt dimmig morgon, där jag faktiskt inte ens såg Västerbron när jag kom på min lilla cykel tidigt imorse, verkar det nu bli en helt underbar dag. Augustisolen har gått upp över Hornsgatan och Stockholm börjar vakna till ordentligt.
Idag slutar jag tidigt, redan klockan 13 får jag checka ut och om det fortfarande är så här underbart ute, blir det nog en promenad.
Inatt drömde jag om ett barn - mitt barn - utan armar och ben och med konstiga ögon som pratade som en vuxen. Hm. Kan ha något med Elins brutna ankel att göra, jag vet inte. Lite läskigt var det, vi rörde oss i en stad som kändes bombad eller övergiven eller båda delarna, kanske som Dresden efter andra världskriget.
Kändes bra att vakna upp och veta att det var en dröm. Sen varför drömmen var som den var, kan jag grubbla lite till på.
Kommentarer
Skicka en kommentar