Har varit oerhört trött och låg idag. Mitt knä har varit stelt och gjort ont, och det har tagit alla krafter. Nu har jag tagit en kvällspromenad med Smilla, och hon var glad och busig :-) Nu känns knäet mycket bättre, och min hund ligger och tuggar på ett ben i sin hundsäng. Livet är ok! Tunga dagar är till för att mala igenom, sen blir det bättre. Godnatt!
Inlägg
Har köpt en s.k. Bia-bädd till lilla gumman, hon ska ju inte behöva ligga på golvet och gömma godis i en söndertuggad kattkorg! Sen tog vi en långpromenad, tyvärr halkade jag på en blank skylt eller nåt som låg gömd under snön. Smilla halkade också, fast hon reste sig bara utan blessyrer. Jag slog i höger knä, har inte vågat titta hur det ser ut. Tänkte att det var bra att ligga kvar i snön och kyla ned det. Haltade vidare, vad skulle jag göra, trodde inte att jag skulle kunna stå ens. Men det gick. Vet inte hur det ska gå annars med Smilla? Nu vilar vi och lyssnar på gamla tyska primadonnan Hildegard Knef. Auf mich soll's rote rosen regnen....
Jobbade igår, sen kom Sandra, Anna och lilla Sally hit :) Sally försökte tala om för Jacob att det var hon som bodde här nu, eftersom hon kom före honom, men det funkade inget vidare. Smilla tyckte det hela var ok, så länge den lilla plutthunden inte åt upp hennes (tyckte hon iaf) hundgodis. På det stora hela gick det riktigt bra! Idag tog vi vår morgonpromenad, sen var det frukostdax och sen gjorde jag yoga, vilket Smilla alltid gillar. Efter det tog Arne med oss till Stora Skuggan, där vi tog en snöprommis och mötte massa andra hundar. Funderar mycket över vad som försiggår i mitt inre - jag känner mig litegrann som vore jag i en bergochdalbana, ena dagen är allt toppen, nästa dag vill jag bara ge upp, allt är bara jobbigt och då kommer de där dumma känslorna att bara ge upp på en gång och springa och gömma sig. Jag tror jag har gjort så ganska ofta faktiskt, gett upp vid minsta motstånd. Som om inget får vara svårt, då är det lika bra att bara ge upp, jag kommer ändå att misslyckas