En dag läggs till en annan...det går bättre och bättre med fina, fina Smilla. Hon får större och större förtroende för mig, och när det är någorlunda lugnt ute, får jag fin kontakt även på promenad. Hon är till och med lite lekfull, tror att hon längtar efter att få leka med katterna. De är dock lite reserverade ännu så länge. Men även där gör tiden sitt.
Smilla gillar verkligen yoga, och idag har jag sjungit för henne. Det verkade också poppis! Tror det är något med andningen och den fokuserade energi som skapas.
Nu ska vi sova! Godnatt.
Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Kommentarer
Skicka en kommentar