Tillbaka till rötterna

Införskaffandet av hund har inneburit något slags tillbaka-till-rötterna-upplevelse för mig.

Efter bara denna dryga vecka har jag hittat tillbaka både till yogan och, det viktigaste av allt, min egen röst.
Smilla gillar när jag sjunger och hon gillar när jag yogar. En lugn, fokuserad energi sprider sig. Hon vill antingen vara med mig på yogamattan eller så somnar hon under flygeln när jag sjunger :)
Igår sjöng vi "Sea Pictures" ( Elgar, mmmmm,underbart!) och idag blev det Schumanns "Frauenliebe", som jag ju haft på hjärnan en tid. Mitt lugn återvänder också när jag får sjunga sånt jag känner mig helt lugn med.

Det känns fantastiskt. Kanske fanns det en högre, outgrundlig anledning till att Smilla kom till mig just nu?
Skulle vilja göra något av det här....kanske en liten föreställning? Ska låta det mogna lite.

Lyssnar på Christa Ludwig så länge, den coola tanten :)

Visserligen är den på franska, men vissa av er förstår säkert. Hon är så klok och så rannsakande och humoristisk. Det är mycket jag känner igen från mitt eget hoppande mellan röstfacken, även detta att kunna sjunga delar ur roller men egentligen kanske inte stämbanden var riktigt skapade för att sjunga extremrollerna i sin helhet.
Klok är hon iallafall, och intressant är det att lyssna på någon med denna erfarenhet!