Har köpt en s.k. Bia-bädd till lilla gumman, hon ska ju inte behöva ligga på golvet och gömma godis i en söndertuggad kattkorg!
Sen tog vi en långpromenad, tyvärr halkade jag på en blank skylt eller nåt som låg gömd under snön. Smilla halkade också, fast hon reste sig bara utan blessyrer. Jag slog i höger knä, har inte vågat titta hur det ser ut. Tänkte att det var bra att ligga kvar i snön och kyla ned det. Haltade vidare, vad skulle jag göra, trodde inte att jag skulle kunna stå ens. Men det gick. Vet inte hur det ska gå annars med Smilla?
Nu vilar vi och lyssnar på gamla tyska primadonnan Hildegard Knef. Auf mich soll's rote rosen regnen....
Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Kommentarer
Skicka en kommentar