Fortsätt till huvudinnehåll

Saker jag är glad för

Underbart men halt i skogen idag


Idag är jag glad över att jag, med lite hemsnickrat detektivarbete, har lyckats komma på varför jag får ont i höger sida. Mest när jag springer, men även annars. Jag kom plötsligt på att jag "faller in" lite på höger fot, alltså, fotvalvet faller ner lite. Jag tänkte att jag skulle testa att förändra mitt sätt att gå.
Hör och häpna, skillnaden märktes direkt! Tänk att något så invant går att ändra så lätt, efter så många år, bara man vet var felet sitter! Så idag var det ett nöje att springa, om än lite halt. Så underbart!

Igår kväll städade jag några lådor, och hittade något jag skrev för 1½år sedan ungefär, tre önskningar. Jag blev glad när jag upptäckte att två av dem har jag faktiskt klarat av att genomföra, den tredje önskningen är väl fortfarande pågående eller hur jag ska uttrycka det, men ändå...även där har faktiskt förändring skett.
Lätt att glömma när man bara travar på, dag efter dag, och tycker att inget händer.

På tal om detta; jag stör mig på den där Vingresor-reklamen (tror att det är Ving iaf!) där den danske skådisen Mads Mikkelsen går omkring i nåt semesterparadis och är helt utslätat nöjd och lycklig, och säger på sin dansk-svenska "livet är inte dagarna som går, det är dagarna du minns" eller nåt sånt floskel-likt.

Men hallå! Det är det ju inte. Livet är visst dagarna som går. Det är ju det som gör livet sårbart och skört, att det faktiskt är dagarna som går, och vi vet inte när det är över, om det sker idag eller om 40 år. Det är ju livets själva villkor. Att en resa med Ving skulle göra livet meningsfullt...bläää, vad jag avskyr såna floskler! Blä, blä, blä.

Något mer jag är glad över är såklart att imorgon kommer Smilla.
Jag är helt enkelt otroligt glad över det :-)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...