Fortsätt till huvudinnehåll

Reflexioner vecka 1

För en vecka sedan satt vi och väntade på Arlanda precis den här tiden...oj vad det känns längesen redan!
Vad jag har reflekterat över beträffande mig själv är att jag är mycket mer beroende av andra människor än vad jag trodde, det är när jag är ensam som mitt huvud går i spinn och oron och de negativa tankarna kommer. När jag har någon att dela mina tankar och mina bekymmer med, går det mycket bättre. Jag, som alltid har tyckt att jag klarar mig alldeles på egen hand hur jobbigt allting än är, är inte så mycket ensamvarg som jag trodde. Och det är skönt att veta. Anledningen till att jag så ofta har valt ensamheten, är nog att jag har tänkt att jag blir ensam iallafall, lika bra att göra allt ensam redan från början. Men jag kanske får vara svag, jag med, och tillåta mig att be om hjälp när allt känns tungt. Eller precis när jag vill!
Något annat jag tänkt på, är att jag har så mycket oro och dåligt samvete i mig, enormt mycket dåligt samvete. Jag har dåligt samvete ständigt över i princip allt jag har ansvar för, katterna, Jacob och såklart Smilla. Allt blir så stort och tungt att bära, att jag helst vill ge upp och tänka att jag klarade ändå inte av det.
Och så något mer jag har tänkt på, det är att jag vill sjunga mera. På något jäkla sätt.
Har fått Schumanns Frauenliebe - und Leben på hjärnan. Bara sådär.
Jaha, allt detta efter en vecka med hund. Värsta psykoterapien.

Clara och Robert Schumann

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...