Fortsätt till huvudinnehåll

Reflexioner vecka 1

För en vecka sedan satt vi och väntade på Arlanda precis den här tiden...oj vad det känns längesen redan!
Vad jag har reflekterat över beträffande mig själv är att jag är mycket mer beroende av andra människor än vad jag trodde, det är när jag är ensam som mitt huvud går i spinn och oron och de negativa tankarna kommer. När jag har någon att dela mina tankar och mina bekymmer med, går det mycket bättre. Jag, som alltid har tyckt att jag klarar mig alldeles på egen hand hur jobbigt allting än är, är inte så mycket ensamvarg som jag trodde. Och det är skönt att veta. Anledningen till att jag så ofta har valt ensamheten, är nog att jag har tänkt att jag blir ensam iallafall, lika bra att göra allt ensam redan från början. Men jag kanske får vara svag, jag med, och tillåta mig att be om hjälp när allt känns tungt. Eller precis när jag vill!
Något annat jag tänkt på, är att jag har så mycket oro och dåligt samvete i mig, enormt mycket dåligt samvete. Jag har dåligt samvete ständigt över i princip allt jag har ansvar för, katterna, Jacob och såklart Smilla. Allt blir så stort och tungt att bära, att jag helst vill ge upp och tänka att jag klarade ändå inte av det.
Och så något mer jag har tänkt på, det är att jag vill sjunga mera. På något jäkla sätt.
Har fått Schumanns Frauenliebe - und Leben på hjärnan. Bara sådär.
Jaha, allt detta efter en vecka med hund. Värsta psykoterapien.

Clara och Robert Schumann

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...