Idag är vi hos mormor som just fyllt 88 år. Det går bättre och bättre för varje dag, och i morse satt Smilla bredvid mig i soffan och läste SvD Magasinet.
Imorgon ska jag jobba, då får Jacob i och Arne vara barnvakter.
Lilla Smilla, snart är hon helt trygg hos oss! Jag läste lite på en hundcouch-hemsida, och jag tror som han, couchen alltså, att hemligheten är att inte krångla till det. Så det ska jag ta fasta på, jag märker att jag tyvärr har mycket oro i mig, och det vill jag verkligen inte ha. Oro är något som inte leder nånstans, inte alstrar något positivt. Så bort allt vad oro gör!
Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Kommentarer
Skicka en kommentar