Fortsätt till huvudinnehåll

Hundliv

Första titten och lukten i Sverige...Arlanda den 16 januari

Så har vi då hund!

Smilla är en vacker, kattintresserad, ganska så rädd och försiktig ung dam som inte riktigt förstår att man ska gå ut i ett snöre och helst kissa ute också. Men hon gör stora framsteg, bara sen igår är det stor skillnad på henne. Hon slappnar av lite mer för varje dag, och det syns på henne hur mycket tryggare hon blir hela tiden.
Katterna är verkligen det minsta problemet! Hon tittar på dem men springer inte fram, och genast tycker även de att hon är rätt ok. Tussen går förbi och stannar och tittar på henne hela tiden, luktar lite i luften, kollar och går tillbaka igen. Så det känns helt lugnt.
Smilla är större än vad vi trodde. Eftersom hon ibland bara blir som en staty när vi är ute, får jag lyfta henne, vilket är ganska tungt och otympligt. Men det lär väl vara ett övergående problem.

Tänk, att en hund kan hålla sig så länge...! Igår morse gick vi ut tidigt. Hon varken gjorde det ena eller det andra ute. När vi kom in, så gick hon direkt in på vardagsrumsgolvet och gjorde allt där. Och sen dess har hon inte gjort nånting vad jag har märkt. På ett dygn! Mer, till och med. Att hon gjorde inne var inte så dumt på sätt och vis, sa min kontaktperson Eva, det betyder att hon åtminstone kan slappna av här hemma. Men hon har inte gjort nåt mer här heller, vilket i sin tur betyder att hon inte heller vill göra det inne. Och det är ju också bra! Men hur länge kan hon hålla sig...?
Spännande fortsättning följer.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!