Fortsätt till huvudinnehåll

Dags för något nytt

Nää, nu är det dags för en ny approach på livet tycker jag. Massa jobbiga händelser har passerat, jag har överlevt, fortfarande övertygad om att det är sjunga jag vill. Så då är det väl bara att jobba på, mot målet, eller hur? Tänker mig att jag ska se livet som ett enda stort KBT-tillfälle. Allt jag är med om är ett tillfälle att träna på just den situationen :)
Smilla och jag var vid Brunnsviken idag, vid Bellevue kunde jag ha henne lös och hon var så duktig och så otroligt uppmärksam på mig. Världens finaste!
 
http://www.theentertainingelf.com/photos/Clever-disguise.jpg

Tyckte den här kattbilden var ganska rolig, på tal om ingenting typ.
I förmiddags tog jag en liten tur till Stadium och handlade för presentkortet jag fick av Jacob på min födelsedag. Det blev världens skönaste byxor från Adidas, svarta med ränderna i finfina färger. De har suttit på sen dess.
Fina färger va!
Efter promenaden har jag och Tussen suttit på balkongen litegrann ,det är fortfarande underbart skönt i solen. Jag har lite träningsvärk i lårmusklerna efter Eriks pass igår. Ikväll blir det lasagne till middag och nu har jag just målat naglarna lila.




Följande citat ur Christa Ludwigs´bok träffade mig rakt i hjärtat, eller hjärnan, eller om det är samma sak kanske. Det där hon säger om att hon var helt slut dagen efter en roll som låg för högt. Kunde ha varit jag som sa det, även om jag inte sjungit Färgarfrun.


Jag har ju inte riktigt varit i hennes situation, inte varit på den nivån att jag har kunnat ställa krav eller tackat nej - eller det kanske jag visst har varit, jag har bara inte vågat eftersom jag varit rädd att aldrig mer få ett rollerbjudande.
Fast det kanske var just så jag skulle ha gjort?
Det kanske inte försent än. Bara att sätta igång och sjunga det jag vill sjunga och som jag mår bra av.
KBT igen... :)
Ja, det var väl denna söndags lilla betraktelse!
Ajöss alla löss (gammalt fint djungelordspråk)










Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer