Nää, nu är det dags för en ny approach på livet tycker jag. Massa jobbiga händelser har passerat, jag har överlevt, fortfarande övertygad om att det är sjunga jag vill. Så då är det väl bara att jobba på, mot målet, eller hur? Tänker mig att jag ska se livet som ett enda stort KBT-tillfälle. Allt jag är med om är ett tillfälle att träna på just den situationen :)
Smilla och jag var vid Brunnsviken idag, vid Bellevue kunde jag ha henne lös och hon var så duktig och så otroligt uppmärksam på mig. Världens finaste!
Tyckte den här kattbilden var ganska rolig, på tal om ingenting typ.
I förmiddags tog jag en liten tur till Stadium och handlade för presentkortet jag fick av Jacob på min födelsedag. Det blev världens skönaste byxor från Adidas, svarta med ränderna i finfina färger. De har suttit på sen dess.
Fina färger va! |
Efter promenaden har jag och Tussen suttit på balkongen litegrann ,det är fortfarande underbart skönt i solen. Jag har lite träningsvärk i lårmusklerna efter Eriks pass igår. Ikväll blir det lasagne till middag och nu har jag just målat naglarna lila.
Följande citat ur Christa Ludwigs´bok träffade mig rakt i hjärtat, eller hjärnan, eller om det är samma sak kanske. Det där hon säger om att hon var helt slut dagen efter en roll som låg för högt. Kunde ha varit jag som sa det, även om jag inte sjungit Färgarfrun.
Jag har ju inte riktigt varit i hennes situation, inte varit på den nivån att jag har kunnat ställa krav eller tackat nej - eller det kanske jag visst har varit, jag har bara inte vågat eftersom jag varit rädd att aldrig mer få ett rollerbjudande.
Fast det kanske var just så jag skulle ha gjort?
Det kanske inte försent än. Bara att sätta igång och sjunga det jag vill sjunga och som jag mår bra av.
KBT igen... :)
Ja, det var väl denna söndags lilla betraktelse!
Ajöss alla löss (gammalt fint djungelordspråk)
Kommentarer
Skicka en kommentar