Fortsätt till huvudinnehåll

Dags för något nytt

Nää, nu är det dags för en ny approach på livet tycker jag. Massa jobbiga händelser har passerat, jag har överlevt, fortfarande övertygad om att det är sjunga jag vill. Så då är det väl bara att jobba på, mot målet, eller hur? Tänker mig att jag ska se livet som ett enda stort KBT-tillfälle. Allt jag är med om är ett tillfälle att träna på just den situationen :)
Smilla och jag var vid Brunnsviken idag, vid Bellevue kunde jag ha henne lös och hon var så duktig och så otroligt uppmärksam på mig. Världens finaste!
 
http://www.theentertainingelf.com/photos/Clever-disguise.jpg

Tyckte den här kattbilden var ganska rolig, på tal om ingenting typ.
I förmiddags tog jag en liten tur till Stadium och handlade för presentkortet jag fick av Jacob på min födelsedag. Det blev världens skönaste byxor från Adidas, svarta med ränderna i finfina färger. De har suttit på sen dess.
Fina färger va!
Efter promenaden har jag och Tussen suttit på balkongen litegrann ,det är fortfarande underbart skönt i solen. Jag har lite träningsvärk i lårmusklerna efter Eriks pass igår. Ikväll blir det lasagne till middag och nu har jag just målat naglarna lila.




Följande citat ur Christa Ludwigs´bok träffade mig rakt i hjärtat, eller hjärnan, eller om det är samma sak kanske. Det där hon säger om att hon var helt slut dagen efter en roll som låg för högt. Kunde ha varit jag som sa det, även om jag inte sjungit Färgarfrun.


Jag har ju inte riktigt varit i hennes situation, inte varit på den nivån att jag har kunnat ställa krav eller tackat nej - eller det kanske jag visst har varit, jag har bara inte vågat eftersom jag varit rädd att aldrig mer få ett rollerbjudande.
Fast det kanske var just så jag skulle ha gjort?
Det kanske inte försent än. Bara att sätta igång och sjunga det jag vill sjunga och som jag mår bra av.
KBT igen... :)
Ja, det var väl denna söndags lilla betraktelse!
Ajöss alla löss (gammalt fint djungelordspråk)










Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Skicka en kommentar
Läs mer

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!
6 kommentarer
Läs mer

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...
3 kommentarer
Läs mer