Såg just ett program om Karen Blixen. Det var något i det där att hon gjorde sig så otroligt liten och svag, och sen tog hon tag i en som en orm och man satt fast i greppet....usch. Sätter igång så mycket tankar om min egen mor, som alltid alltid alltid gjort sig liten och svag och sen dragit en tills sig som en orm redo att kväva mig.
Kommer liksom inte förbi det. Jag är fortfarande fast i det där ormgreppet, blandat med den lilla ynkliga stackars varelsen som inte klarar något själv, som måste ha hjälp.
Mitt livs trauma.
Träffade fina vännen O i Lill-Janskogen. Smilla hade en helt underbar lekstund med huskyn Nano, Plötsligt regnade det och nu är det stjärnklart och mörkt.
Det finns så mycket mer än det vi ser och kan ta på.
Kommer liksom inte förbi det. Jag är fortfarande fast i det där ormgreppet, blandat med den lilla ynkliga stackars varelsen som inte klarar något själv, som måste ha hjälp.
Mitt livs trauma.
Träffade fina vännen O i Lill-Janskogen. Smilla hade en helt underbar lekstund med huskyn Nano, Plötsligt regnade det och nu är det stjärnklart och mörkt.
Det finns så mycket mer än det vi ser och kan ta på.
 |
| Karen Blixen 1959. Kappan är gjord av en leopard hon själv skjutit i Afrika. |
Kommentarer
Skicka en kommentar