Fredag eftermiddag

Storm och regn, men det var härligt att vara ute med Smilla trots att händerna blev stela av köld. Nästa promenad blir det handskar!

Nu känns allt lite bättre.
Jag är kanske väldigt dålig på att tackla motgångar, jag vet inte. Men det kom så mycket på en gång, och jag har väldigt svårt att acceptera att hela mitt sjungande skulle vara över. Har även svårt att dra en gräns mellan vad som är ovilja att acceptera fakta och vad som är brist på aktivitet från min sida.

Jag menar såhär: Ska jag helt enkelt bara inse att inga mera sångjobb dyker upp så långt ögat når eller ska jag kämpa lite hårdare?

En valkyria ger väl aldrig upp, eller hur?

Jag lutar ju åt att kämpa lite hårdare, men samtidigt vill jag ju vara realistisk. Jag kanske låter som en kärring med fladdervibrato fastän jag inte fattar det och ingen vågar säga något.

Hmm.

Måste ta ett snack med någon jag verkligen litar på.

Men vem...? Har några kandidater. Får fundera lite till.

Och så kanske sätta igång med något på riktigt! Kan förkylningen lämna min kropp,tack!

Jag dricker kaffe och äter Salta Katten och låter tankarna strömma fritt.

Vi har förresten bokat Roland :) Hoppas höra av dem snart, så det praktiska blir klart.
Lille Roland.....

jag idag, typ