Fortsätt till huvudinnehåll

Hemlösa katter och försäkringskassa

Har just varit på Kattstallet och hälsat på några små kattungar.
Nu ska bara jag, Jacob, Smilla & Tussen prata ihop oss. Lille Roland känns som en tänkbar kandidat.
Annars mår jag lite lite bättre idag, men orkade inte gå på yoga imorse. Det är strålande fantastiskt väder, och Smilla och jag tillbringade en bra stund i Vanadislundens solsken på lunchen.
Fick brev från Försäkringskassan. Jag kommer inte få bostadsbidrag eftersom Jacob slutat skolan och jag är över 29 år ( kopplingen är ju solklar, eller hur...) Dessutom har de nu upptäckt att han slutade skolan den 12 juni, och menar att jag ska betala tillbaka 5800 kr. De ser inga som helst hinder till att jag skulle kunna göra detta.
Nämenvisst, nemas problemas liksom. Jag tjänar typ 11700 i månaden eller nåt ditåt, så det är ju verkligen inga problem alls. Jag ville ju egentligen bara ha bostadsbidraget till att köpa smink för, vem har behov av pengar till hyran liksom...?? När lån, hyra, telefon och bredband är betalat, är det ju självklart inga som helst problem att betala tillbaka 5800 spänn. Piece of cake liksom.
Kul att allting går mig så i händerna. Ingen agent, ingen yrkesträning, inga pengar knappt...hur ska jag lösa detta? Ge mig ut på värsta promotiontouren??
Jaha, ja.
Bitter, jag? Nääää, hurså?
Snart blir det fiskpinnar. Lever man glamoröst så gör man :)

Roland :)

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Skicka en kommentar
Läs mer

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!
6 kommentarer
Läs mer

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...
3 kommentarer
Läs mer