Fortsätt till huvudinnehåll

Denna trötthet...

Jag tycker jag är så ovanligt trött. Jag har jobbat tre kvällar, ok, men ändå... jag brukar ha mer energi. Orkar ju ingenting mer än det nödvändiga känns det som. Dvs jobba och gå ut med Smilla. Idag är det återigen sådär smärtsamt vackert väder, sådär som att hösten visar all sin skönhet för att vi små människor ska ha något att leva av när dagarna blir kortare och kortare. Fantastiskt underbart vackert.
Vi var i Vandislunden, och båda Smillas älsklingshundar var där, nämligen Massai ( Rhodesian Ridgeback) och Zeke ( Weimaraner/Dobermann). Detta innebar att de kunde leka som galningar, tumla runt, dra i pinnar, gräva gropar och jaga varann hur mycket som helst. Helt underbart att titta på! Smilla är så glad och framåt och tuff och gullig. Det känns otroligt bra :)
Igår var det en verksamhetsplaneringsdag på F&S´kontor. Vi delade in oss i grupper och tänkte till. Faktiskt kändes det väldigt viktigt och meningsfullt, jag tror vi fick fram väldigt viktiga saker om Friskis´värderingar kontra alla regler som finns, och som många inte bryr sig om överhuvudtaget. Typ skogräns liksom. Men sen läste jag ett mejl som jag hade fått för att jag hade skickat en fråga om tvåföreningskort till fel mejladress, och då kände jag bara att NEJ, här vill jag inte jobba. Här har vi suttit hela dagen och pratat om respekt och dialog och kommunikation och så får jag ett par rader där det i princip står "du har gjort fel, du ska tillrättavisas, läs kassahandboken, ditt jäkla pucko". Och då tänkte jag att du kan ta din jäkla kasshandbok och stoppa upp nånstans, get a life för det tänker jag göra. Och det livet är inte på F&S.
Ja, det var vad jag tänkte. Och idag har jag faktiskt sökt ett nytt jobb, vet inte om jag tar det på allvar riktigt, men nånstans ska man väl börja.
Nu ska jag snart dra till Operahögskolan och sjunga med M.
Egentligen känns det mest som jag skulle vilja sova i 10 timmar, men jag väntar med det.
Hej hopp gummisnopp. Eller nåt :)

Jag vill också sova

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...