Fortsätt till huvudinnehåll

Tillbaka i yoga-shalan

Det kändes helt underbart skönt att vara tillbaka i den fina källarlokalen på Odengatan! Charlotte är fantastisk som lärare, och det är otroligt välgörande med andningen och rörelserna synkroniserade. På måndag börjar jag med Mysore, dvs man gör övningarna i sitt eget tempo med lärare i rummet. Det tar väl några gånger innan jag minns, men Charlotte hjälper mig. Känns som det helt perfekta komplementet till "hundlöpningen", och bra mycket bättre än att träna på F&S. Det känns som jag aldrig lämnar jobbet annars
.
Hittade denna lite roliga bild ;-)






Jag kände mig lite energifylld idag eftersom jag skulle börja med yogan igen, så jag tog en joggingtur med lite krumelurer dit och hem, och sen sprang jag lite med Smilla.
Jag tror faktiskt att det äntligen har slutat regna. Det har känts lite segt att ha stora otympliga regnkläder på sig, och stövlar. Nu kommer det gå att röra sig igen!
Tussen är fortfarande på äventyr. Hoppas verkligen att han snart kommer tillbaka. X-man tyckte att han hade hört ett litet svagt mjau igårkväll, men det var ju kolmörkt och omöjligt att leta i skogen. Han skulle låna en ficklampa idag och jag gav honom rådet att lägga ut ett skinkspår eller kleta ut leverpastej som en snitslad bana. Dumma lilla katt!
HÄR kommer lite info om min yoga, ifall nån är intresserad!
Nu ska vi snart ta den dagliga turen till hundkompisarna i Vanadis, hoppas några är där!
Och imorgon är det jobb. Hej hobb, jobb liksom.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...