Fortsätt till huvudinnehåll

Jag hjärta vardag

Dumskallekatt i buskarna

Det är nåt skönt när det äntligen blir vardag igen. Man kan gå och handla utan att först kolla öppettiderna, man behöver inte fira nåt hela tiden, man kan äta sin vanliga halvtråkiga bra mat.

Och man komma igång med sina elever, man kan börja planera våren och känna att det bara är att sätta igång. Och nu, den 4 januari (tror jag det är) blir det till och med långsamt ljusare!

Massa saker att glädja sig över!

Jag köpte två nya katt-toor (eller var heter "toa" i pluralis???) eftersom dum-Trisse tror att han är en tiger och alltid avslutar sitt kissande med att ställa sig upp och vicka på rumpan och spruta lite kiss rakt ut. Dumma, dumma katt! Så nu har jag köpt en röd och en blå låda med höga kanter. Där fick du, katt-pucko!

Jaha, så var jag på skivstångspass. Kul, kul, kul, jag känner mig så stark! Och shit, vad jag kan göra många armhävningar! På tårna förstås, allt annat är fusk.

Ska få två nya elever också, känns kul och spännande!

Helena har gjort mega-mastodont-framsteg, hon sjöng ungefär 100 ggr starkare idag än tidigare. Ännu mer att glädja sig över!

Ska fixa lite nya bilder till agenturens hemsida, och så ska jag ringa pianisten så vi kan börja nöta repertoar.

Ljusning i sikte!

Kommentarer

  1. Jag ler stort och gör typ bananen (från msn, vet du vilken jag menar??) här i receptionen! Jag måste testa rösten där hemma och se om jag inte kan få grannarna att ringa störningsjouren! ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...